Bland dödskallar och tygstycken
Det började med något typ av bus. Det kan ha varit så enkelt som en liten kittlande hand. Men jag vet inte helt säkert. När jag vänder mig om har hon redan satt fart upp för trappan. Den spralliga lilla flickan med flätorna tar sats rakt mot mig och skrattar pilimariskt. Sekunden senare är hennes storasyster på benen, tätt efter. Hon skrattar också, ett underligare skratt, som om hon både är arg och glad på samma gång. De springer förbi mig båda två och försvinner i en smal gränd mellan ett rosa och ett mintgrönt hus.
De vet precis alla gömmor och gångar på den här ön. Ön som är känd för sitt firande av de döda varje år i början av november. Tusentals turister besöker den pyttelilla ön Janitzio i Michoacan i Mexiko. Det märks tydligt på alla försäljare, hantverk och souvenirer. Som toppen av ett berg ligger ön mitt i sjön Patzcuaro. Det tar inte mer än en kvart att ta sig upp, även om man drar fingrarna genom sidensjalarna eller fingrar på en handmålad dödskalle.
Precis som alla andra familjer säljer de två systrarna souvenirer till turisterna. Uppvuxna med turister som inkomstkälla vet de precis hur viktigt det är att le och pruta ner priser. Precis som det vet hur man bäst gömmer sig bland husen när man precis retat sin syster.
Inga kommentarer ännu.